Tidigare ikväll, när det fortfarande var ljust, fick jag för mig att jag inte bara skulle sitta inne, utan gå ut. Det var inte bara för att få röra lite på mig nu när dansen uteblev utan mest för att få komma ut lite och vädra tankarna!

Satte på lite tallest man och gick ut på den lilla stigen ner till båtarna och gick längs med vattnet ut till udden. Men snart slog jag av musiken för att istället lyssna på fågelkvittret som nästan överröstat musiken tidigare!! Såg små, små skott på trädgrenar och tänkte på det som jag och en kompis pratade om tidigare idag på tåget, att det känns overkligt att det faktiskt har varit helt grönt där det nu bara är brunt. Hörde svagt det bekanta ljudet av saltsjöbanan och vid kanten av stigen såg jag Scilla och t o m lite ljusgröna grästuvor! Ställde mig på klippan vid vattnet på udden, kollade på änderna som simmade där det tidigare legat is och sen vände jag blicken mot molnen som färgats rosa och lila i solnedgången när någonting plötsligt fångade min uppmärksamhet. Det var antagligen årets första fluga som surrade förbi!

.

Halkade på gamla, blöta höstlöv nerför backen ner till stranden och gick ut på bryggan och föreställde mig sommarnätter när man stått där och kollat ner i det svarta vattnet sekunderna innan man hoppat i. Tänk i sommar när jag är där och tänker tillbaka på hur kallt det var och hur långt bort allt det här kommer kännas då! På vägen hem andades jag djupt in genom näsan och nästan inbillade mig att jag kände lukten av blommor, grönska och vår men istället kände jag den välkända lukten av tjära, båtar, ännu ett vårtecken. Det är exempelvis vid såna här tillfällen som jag verkligen uppskattar Saltis så himla mycket! Fyfan vad jag har det bra, mår bra och verkligen älskar att bo här! Har så himla mycket fina minnen och kopplingar till allt runt omkring!

Gick tillbaka på en väg där vi ofta gick med dagis men blev lite besviken. Såg att de rivit den lilla stugan vid vattnet som alla vi barn trodde var en tomtenisseverkstad och alltid försökte kika in i för att försöka se några nissar. Men igelkotten, gjord av enorma järnskruvar, stod kvar och även den charmiga kökslampan hängde kvar på sin vanliga plats i trädet.

.

Det är inte ofta jag skriver så seriöst i bloggen men jag blev verkligen fångad i stunden och kände att alla parenteser, vokaler och utropstecken i massor fick hamna på hyllan, bara för en stund. Nu ska jag fortsätta må såhär bra, inte plugga, dricka te och göra en toast till min bror!