Hatar att jag känner såhär. Hatar att jag kan vara på topp ena sekunden och sen kräla nere på botten den andra sekunden och liksom inte kunna lita på hur jag kommer känna mig senare. Hatar att jag hatar på allting när jag har så himla mycket fint som jag egentligen är så fruktansvärt glad över! Hatar att jag skriver ett sånt här cp hat-inlägg och hatar att jag hatar inlägget men ändå skriver det... Nu blev det komplicerat.. Men nu skriver jag det här och därmed basta. Nu får det vara såhär, jag orkar inte förneka det! Kan jag inte bara vara nöjd!?!? Och varför är jag så förbannat arg?