metallics

Metallic. Det är något med mig, metallic och höst. Den där skatan inom mig kommer fram såhär i novembertid, dras till allt som skimrar och glänser. typ. jag låter som ett cp men whatevaaah!

Förövrigt var jag på superlyckad överaskningsfest igårkväll och umgicks med gott folk ända in på småtimmarna. Överaskningsfester måste ju vara bland det underbaraste, särskilt att se Olivias smått skrämda men lyckliga min när alla stormade in i hallen och skrek "SURPRIIISE!" Idag är en såndär dag då jag bara tar det piano, men naturkunskapen ligger ändå som ett skrynkligt, svart orosmoln från en stop-motion film i mitt lugna sinne. HU-RA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0