hemma bra, borta bäst ♥
Kan ju bara säga att Magaluf ÄGDE SÖNDER medan Sverige är kallt, deppigt och känns grått trots att det faktiskt är sol idag. Jag hade verkligen den sjukaste, roligaste, bästa veckan någonsin med mina två sisters och tre andra fina stockholmstjejer! Vi träffade massa bekanta och nya ansikten, hade hela sahara i skorna efter alla turer på stranden på nätterna, dansade och lökade RÖVEN av oss på dansagolvet hos Grabbarna Grus, drack breezers till förbannelse och rökte på ballen, skrattade och åt chips nakna på ballen, låste oss ute på ballen med spisen på där inne, 30 kr shottar, simmade i kristallklart vatten, "har du nycklarna???", "jag reeeeser mig iigeeen", "box i anis ditt KUK", all in sista kvällen, kollade soluppgång med cigg i handen och kom hem halv 7 på morgonen. Kan inte bli mycket bättre! Depressionen skulle vara total om det inte var så att vi ska roadtripa ner till EMMABODA I ÖVERMORGON! Det är inte heller så illa och jag är helt omåttligt taggad just nu!!!!
LIVET <3
Igår var det mingelkväll i amandas partytält och hon och hannah hade ordnat det såå fint så vi kände oss otroligt glamorösa när vi snubblade runt i klackar i det leriga gräset, klänningar, glas med champagne och mojitos och wallaballa, eller vad den nu hette, i handen. Vi blandade drinkar för fulla muggar, dansade till teenage dirtbag, spontant nattbadade och kylde säkert ner mig väldigt lägligt till mallisresan men YÅLÅÅÅ och så sov vi alldeles för många i amandas varma rum. Vaknade och skyfflades hem av bästa pappa och mådde som en grillad flintastek tills jag hade tagit en tupplur på typ två timmar och även fast mitt sinne är stabilt nu går packningen i snigelfart. JAG KAN INTE FÖRSTÅ ATT VI ÅKER IMORGON OCH JAG KOMMER BEFINNA MIG PÅ MALLIS I EN VECKA MED MINA SISTERS!!!!! III WILL LOOOOOSE MYYY MIIIIIND NAANAANAA NANA NAANANA NANA
mat <3
Finns inte en enda bild som beskriver mig bättre än den här gör.
do what you feel now
För det första att Swim Good är så bra har jag svårt att komma över, för det andra är Pyramids från Frank Oceans nya kommande skiva helt genial. Jag laddade ner hans gamla album Nostalgia, Ultra och satt och njöt av de shufflade låtarna på altanen när jag hör början till Electric Feel och undrar hur den kunde slunkit in i min endast-Frank-lista när jag förstår att han har gjort en egen tolkning på den, liksom på bästa Strawberry Swing, och börjar gråta! Alltså den mannen, han bara talar direkt till mitt hjärta.
one more mile 'til the road runs out
Den här veckan har jag spenderat i måndags med folk hos adrian där vi lite mer än minglade, dansade, grät, låg på vägen, sov, solade och gick på sommarpromenad för frukostinköp. Vi har badat i långan, eller rättare sagt kollade jag på när ida och adrian badade, jacuzzibadat och studsat studsmatta hos simon och åkt hem i ljuset som jag inte kunde avgöra om det var soluppgång eller nergång. I fredags bjöd jennifer på bästa födelsedagsbrunchen och kvällen spenderade vi några på Sommar! tills stängning och firade nyblivna artonåringen. Igår hade jag och jennifer en harmonisk dag med picknick vid vattnet för att motverka bakfyllan. Istället för att enligt planen ligga hemma och löka på kvällen åkte jag ut till orten hos ida för balkongmys med jordgubbar, nutella, groggar i fina glas, nattpromenad, tv-spel och Grease på VHS till vi tillsist kunde somna till fiskmåsarnas dödsskrik. Nu har pappa pratat om någon ostbricka så jag har höga förhoppningar på ost och kex.
Och jag har också lyssnat en massa på den här låten
10 dagar och 10 nätter
Jag vill alltid skriva och blogga när jag inte kan, då är anteckningar en bra app:
Vi åkte bort. Den obekväma båtresan över havet på natten gjorde lite ont i kroppen, mest för att sängarna är gjorda av något som känns som den hårdaste sten men kanske lite för att man åker längre bort från verkligheten och snart kommer man börja glömma. För när man väl kommer ut till gården på landet är ungefär det enda man behöver tänka på att äta och sova, så förlorar man greppet om vad som brukar vara ens verkliga vardag. Det är så lätt att glömma. Och det är först då man slappnar av och stänger av för man inte kan göra annat. Det kommer vara en skön känsla när jag väl fått lite ordentlig sömn. Nu ska vi roadtripa sista vägen fram och jag har Lucifer i öronen.
Största dilemmat idag var om jag skulle börja sola på magen eller ryggen och om jag skulle lägga mig i gräset eller i gungan. Så många svåra val i livet. Men att ta igen lite sömn i solen var en bra val, även fast jag är röd som en paprika nu.
Avnjuter en strawberry daiquiri och lite ben howard ute i solen medan oxfilén står på grillen och chilibean står redo i kylen och det känns som om livet inte kan bli mycket bättre än så här. Midsommarstången är uppe och fick uppgiften att göra de skeva kransarna, som vanligt. Det här är just vad midsommar är, as I know it! Och jag bara sitter och tänker på hur dagarna sakta men säkert blir lite kortare och hur vi närmar oss juli, fan vad bra juli kommer bli och fan vad jag måste se till att njuta. Jag kollar på allt grönt och på mina bara ben och det känns som jag väntat i år på att det ska bli just såhär, sommar.
Jag har jord på ställen jag knappt visste jag kunde få jord på, rört ett dussintal insekter jag inte ens visste fanns på dessa breddgrader och så har jag en ömmande värk i benen och rumpan. Men det är en skön, smutsig men skön, känsla av att ha varit ute hela dagen och jobbat. Och det är i såna här stunder som en cider, cigg och musik i solen känns som det bästa i världen. Nu får jag ju nöja mig utan cancerpinnen men det är nog så bra ändå.
"För vi var luft, luft och inget mera"
Min moster hade en hel redogörelse om hur det finns kvinnor här som lär män hur man gör korv, och tydligen är det väldigt populärt. Det tror jag säkert, låter väldigt spännande..
Klockan här är tio på kvällen men ute ser det mer ut som om klockan bara är sex. Jag bara sitter i köket helt mör efter min joggingrunda och bastubad och lyssnar på väderprognosen på radion. Varför kan inte livet alltid kännas så här lätt?
Mormor undrar var hennes barn är. Mormor, dina barn är vuxna och du står just nu och pratar med en av dina döttrar. Alzheimers är en konstig sjukdom.
Nu har jag levt mig in i den där lilla drömvärlden igen, tappat fäste om vad som egentligen är. För allt som är långt bort verkar plötsligt så bra, men allt är inte bra för då skulle jag alltid vara lycklig, fast det är man ju inte. Egentligen förstår jag inte varför jag försöker skynda på tiden så mycket och komma hem, för egentligen vill jag nog bara stoppa tiden lite till, fortsätta drömma.
Saker som verkligen stör mig:
- att fiskmåsar är fridlysta. Kan ju vara det mest korkade jag hört, det finns inte någon sorts brist på dem och jag tror inte så många skulle sakna dem om jag blev en fiskmåsjägare och sköt ner alla.
- Föräta mig. Händer minst en gång varje dag...
Jag skulle bli helt handikappad utan mina spotifylistor, jag har en.för.varje.tillfälle. Om någon fuckar dem är den körd.
Watch the Throne blir fan aldrig dålig, hur många gånger jag än lyssnar igenom den.
Åh vad skönt det ska bli att komma hem, hem till alla mina kläder, mänskligheten, vanliga rutiner, jag ser t o m fram emot att dammsuga och ta en joggingtur imorgon och jag har faktiskt saknat att kunna kolla instagram utan att det kostar 500 kr i minuten. Klart det varit skönt att vara här men tio dagar räcker gott och väl och jag är så trött på att rensa ogräs att jag aldrig mer vill se ett jordgubbsland igen och mina fötter ser värre ut än Frodos efter vandringen till Mordor. Nu blir det fest-månad!
