Saknar alla affischer, den med ett tecknat zoo på dasset, morgonritualen när magnus ville höra alla namnen på slotten som fanns på en annan affisch även fast han kunde de utantill, gräsmattan som inte gick att gå på utan att få myror i brallan, när svalorna flög så lågt att man trodde att de skulle flyga in i huvudet på en, rävungarna som åt upp våra kvarlämnade melonskal, ekorrbebisarna som hoppade på våra fötter, de torkade blomsterbuketterna på väggarna, röda rummet, när en fladdermus flög in i båtsmanstorpet och pappa fångade den med hov, när översvämningarna i Värnamo var aktuella och vi cyklade dit (rättare sagt vi cyklade 320 000 varv runt gården!), syrentunneln, kattungarna i norrgården, krocketklubbor som låtsaskryckor, krocketklubbor agerade Mosigard (myggmedel), krocketklubbor som sövningsmetod när jag utförde "hjärnkirurgi" på stackars kusin Mima, blandsaft, köpa dagsfärskt Igelkotten-bröd i brödboden, mammas uppståndelse när de enda kungsängsliljorna slagit ut, den lilla tramporgeln, baka pepparkakor i kakelugnen, alltid köttbullar och korv på hemresedagen och det bästa var när larssons kom på besök och både jag och jennifer grät floder när de skulle åka hem, som om vi aldrig skulle se varandra igen!