we can hope for heart break now

Det var banne mig festligt och karibiskt igår och kul tills det inte var lika kul längre. Inte direkt en händelselös kväll! Blod, skratt och tårar, som lydia sa. Men sen gjordes makaroner och allt blev bättre och nu i dagsljuset har det pratats och chokladbollar har ätits och väl hemma har inte ett jota blivit gjort. Slöa söndagar, har någonsorts hatkärlek till dem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0